På fredag öppnar Brasseri Astrid i nya Slussen i Stockholm. Med utsikt över Gamla stan, en opretentiös inställning och en lockande meny hoppas de dra många gäster till sig. Lokalen är strategiskt placerad i ett av stadens mest omdanade områden, där historisk arkitektur möter modern stadsplanering, och restaurangen utgör en naturlig samlingspunkt för såväl affärsluncher som långa middagar med vänner.
Var du än sitter på Astrid har du alltid utsikt över Gamla stan. Fönstren sträcker sig från golv till tak och låter ljuset flöda in över de elegant avskalade interiörerna, där naturliga material som mörkt trä, mässing och läder skapar en varm atmosfär trots den generösa volymen. Uteserveringen med bar är inte riktigt klar när vi hälsar på, men man kan redan ana vilken succé det kommer att bli när vädret tillåter — en perfekt utsiktsplats för att betrakta folklivet vid Slussen medan solen går ner över Riddarfjärden.
”På fredag är allt färdigt!” lovar de som visar oss runt, och entusiasmen är smittsam. Bakom projektet står ett erfaret team med lång erfarenhet från några av Stockholms främsta restauranger, och det märks i varje detalj — från den genomtänkta bordsplaceringen till det handplockade servisporslinet.
Det är ingen liten restaurang. 250 middagsgäster ska kunna äta här, fördelade på flera olika sittningsmiljöer med distinkta karaktärer. Här finns intimare bås för romantiska dejter, långa gemensamma bord för spontana möten, och en separat del av lokalen som lämpar sig väl för större sällskap och fester. Köket är öppet och inbjuder gästerna att följa det pulserande arbetet där kockarna manövrerar mellan grill, skaldjursdisk och såspanna.
Menyn innehåller allt från snacks och smårätter till skaldjur och kött från grillen. Konceptet är en hyllning till det klassiska brasseriet, men med tydliga svenska förtecken och en medvetenhet om samtidens matkultur. Råvarorna är noga utvalda, med särskild prioritet på närproducerat och hållbart fångade skaldjur, kött från svenska gårdar och grönsaker i säsong. Sommelieren har kuraterat en vinlista som balanserar tillgängliga favoriter med mer utforskande alternativ, och bjuder gärna på en liten anekdot om producenten när glaset serveras.
På lunchen får vi först prova enormt goda ”snacks” — en skör tartelett med tonfisktartar med kaviar och yuzu, där den japanska citrusfrukten skär genom fiskens fett med precis rätt syra. Men den godaste av alla var en ostetitchaux. Fantastisk! Den hade jag lätt kunnat äta minst fem av — en perfekt balans mellan krämighet och struktur, med en subtil ton av tryffel som förhöjde utan att dominera. En annan godsak var krabbkroketten med jalapeñokräm, där hettan byggdes elegant snarare än attackerade. De kan sina snacks på Astrid, det står klart redan efter första anrättningen.
Förrätten, en vit sparris med hasselnötter och champagnesås är precis lagom lätt — en hyllning till våren som just passerat, där sparrisen behandlats med respekt och såsen bär på en fin syra från den äkta champagnevinägern. Strax därefter får vi om en skaldjursplatå, ett imponerande stillasamt med ostron, havskräftor, musslor och krabba, allt serverat på krossad is med citron, hembakat bröd och en lättvispad aioli. Till detta olika styckdetaljer från grillen — en perfekt rosa entrecôte, saftiga lammracks och en imponerande côte de boeuf för två — och till dem goda pommes frites, rödvinssås och bearnaisesås gjord på riktig schalottenlök och färsk dragon. Köttet vilar innan det skärs, och man kan nästan känna hur omsorgen om processen präglar varje tugga.
Barchefen Paolos signatur martini gör han på vodka och picklad rabarber, en oväntad men lysande kombination där den sötsyrliga rabarbern dansar med den rena spritbasen. ”Jag tycker att man kan dricka en martini som en aperitif innan maten, till maten och ibland efter maten,” förklarar han med ett leende som avslöjar att han själv praktiserar detta filosofi mer än gärna. Hans cocktailmeny rymmer för övrigt flera andra överraskningar — en rökig variant på old fashioned, en uppfriskande förädling av gin fizz med lokala örter, och en alkoholfri sektion som faktiskt känns lika genomtänkt som resten.
När vi lämnar Astrid i skymningen, med Gamla stans silhuett som en tavla i bakgrunden, är det med känslan av att ha upplevt något som kommer att bli en självklar del av Stockholms restaurangkarta. Här finns alla ingredienser för långsiktig framgång: läget, kompetensen, och — kanske viktigast av allt — en genuin vilja att få gästerna att känna sig välkomna, oavsett om de kommer för en snabb drink eller en måltid de sent ska glömma.krusbärssoda. De gör också en mycket läskande ofiltrerad lager tillsammans med Carnegiebryggeriet i Hammarby sjöstad och inte minst sin egen vodka i samarbete med Stockholms bränneri. Denna sammansmältning av lokala hantverk och noga utvalda råvaror speglar verkligen den genuina anda som genomsyrar hela deras verksamhet. Precis den ingår i Astrids signatur-draja som även innehåller brynt smör – en kombination som på papperskanske låter oväntad, men som i praktiken skapar en smakupplevelse av ren magi. Det brynta smöret tillför en djup, nötig karaktär som dansar vackert tillsammans med de andra komponenterna i drycken.
Som dessert får vi in kaffegodis, vilket till min stora glädje betyder en hemgjord liten dammsugare (punschrulle) och en lika liten chokladboll. Dessa klassiska svenska bakverk, i sina perfekt tilltagna miniformat, väcker barndomsminnen till liv samtidigt som de representerar en förfinad tolkning av traditionellt fikafika. Dammsugaren bär på den där karaktäristiska arrakstonen som genast känns igen, medan chokladbollen bjuder på en rik kakaosmak och en behagligt krämig konsistens. Till dessa får vi förutom kaffe en drink som heter blueberry cheesecake där man klarifierat färskost – en teknik som inte bara imponerar genom sin visuella elegans utan också koncentrerar smakerna på ett sätt som får en att stanna upp och verkligen uppskatta hantverket bakom varje detalj. Resultatet är en silkeslen, ljuvligt blåaktig libation som på något mystiskt vis faktiskt påminner om en nybakad cheesecake i flytande form. Så god! Varje klunk avslöjar nya lager – först den friska blåbärssyrligheten, sedan den mjuka, krämiga färskosten, och till sist en subtil sötma som klingar av länge på tungan.
Vi längtar tills vi får komma hit igen! Redan nu, medan vi fortfarande sitter kvar vid bordet och låter efterrättens sista toner sakta tona ut, börjar vi planera vår nästa visit. Vilka nya smakkombinationer kommer köksmästaren att överraska oss med då? Vilka säsongsbetonade ingredienser kommer att lysa på menyn? Det är denna ständiga nyfikenhet, denna förväntan inför det okända, som gör att ett ställe som detta aldrig riktigt släpper taget om en.
