Wien är en förtjusande stad och jag blev helt trollbunden

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

Jakarandan är rent överdådig i sin blomning – från ljusaste blått till mörkaste lila, till det ett skirt, flikigt bladverk. Att stå under en blommande jakaranda och titta upp, är som att ta del av den vackraste balett, sitta på första parkett. Kan man dessutom trolla fram lite vacker musik inom sig, är det en nästan överjordisk upplevelse.

 

Jag har bakat. Igen. Och misslyckats. Igen. Den dagen jag lyckas med något, slutar jag – man ska ju lägga av när man är på topp och det måste jag anse mig vara om det inträffar.
Denna gång var det hallongrottor och kladdkaka. Resultatet var som om Frankenstein skulle haft pysselkväll.
Hallongrottorna flöt ihop, det röda i det ljusare, pappersformarna stack upp lite här och där som ”plåster på såren”. Smaken är det ju egentligen inget fel på, men man äter ju med ögat först.
Kladdkakan var torr och riktigt smulig. Gick inte att ens skära i den utan att det blev som en sågspånshög. Inget kladd. Någonstans.
Drar mig till minnes ett besök i Wien.
Maken var på information om kommande utlandstjänst, jag turist. En av drömmarna var förstås Sachertårta och en god kopp kaffe på Hotell Sacher. I mitt huvud har jag förstås redan varit där, drömt mig dit och med denna dröm i tankarna gick jag dit.
Möttes av en man som inte sa ett ord, granskade mig uppifrån och ner, krökte på munnen och höjde på ena ögonbrynet. Ok, jag hade vare sig pärlor eller pumps men jag var en kund! Han pekade tyst på ett bord i ett hörn, han gick inte med – det hade jag förväntat mig på detta nobla ställe. Just där och då började jag känna en sorts trots. Satte mig inte på hänvisad plats, utan mitt i lokalen och närmare ett fönster. Av denna ”multrånga” (tysta) person gjorde jag min beställning. En halvtimme senare kom han tillbaka  med kaffe och den berömda tårtan. Att det tog tid gjorde mig inget, fanns mycket att se och mitt emot ligger Wiener Staatsoper, en vacker byggnad som har sin historia, passade på att läsa lite om den.
Lite bestört tittade jag på tårtan och den  krackelerade ytan och satte gaffeln i bakverket. Snustorr. Kaffet var gott, en rejäl kopp med en klick lättvispad grädde på toppen. En annan herre gjorde entré: frågade om allt var till belåtenhet. Försiktigt frågade jag hur resten av ”menyn” smakade och såg ut, om de blivit berömda för den här, och gjorde en svepande gest över min assiett. Så påpekade jag att det vore bra om de hade personal som kunde prata. Han blev högröd i ansiktet och jag tänkte att nu ramlar han väl ihop. Han bugade sig, bad om ursäkt, tog min tårta och gick. Några minuter senare kommer han tillbaka med ett nytt bakverk, denna gång som jag tänkt; en perfekt chokladglasyr och ett härligt lager aprikosmarmelad emellan chokladbottnarna, lättvispad osötad grädde till.
Det är viktig med mottagande och bemötande. Bland det viktigaste; man kan aldrig göra om ett första intryck.

Det hade börjat regna och jag styrde mina steg till Spanska Ridskolan, Hofburg ligger inte alls långt från Hotel Sacher. Mottagandet var ett helt annat och jag tog plats på en läktare och kunde verkligen njuta av dessa fantastiska hästar och duktiga beridare. Där fick jag ta del av både erfarna hästar med sina capriole och levade bl a, och unghästarnas krumsprång och roliga upptåg för att så småningom – det tar många, många år! – klara det mest avancerade i dennas ädla konst.
Även nästa dag regnade det och jag gick med lätta steg tillbaka. Denna gång med en termos och några mackor som fixades på vårt hotell. Det blev näst intill en heldag där.

En sen eftermiddag gick Maken och jag till Prater, det stora rekreationsområde som ligger mellan Donau och Donaukanalen. Där finns också ett nöjesfält och målet var Pariserhjulet, Riesenrad. Det blev en luftburen smällkaramell att se Wien med omgivningar 65 meter från ovan.
Det föll sig så att vi inte hittade utgången. Min idé att planka ut togs välkommet emot av Maken. Vi letade oss till ett ställe där vi räknade med att inte bli sedda. Så började klättringen, jag först. Det var den enkla biten. Väl uppe ser man att dryga två meter är högt! Iklädd pumps, utan klack visserligen, pärlor och kjol var risken överhängande att jag skulle fastna som Ida i flaggstången och där bli hängande. Men ner kom vi, jag med några skrapsår på knäna, Maken helt oskadd.

Wien är en förtjusande stad och jag blev helt trollbunden. Tittade med förtjusning på Hundertwasserhaus, Grinzing, bara 6 km från centrum, är väl värt ett besök. Och vad vore Wien utan en konsert i sann Strauss-anda!
Wien är så mycket mer, och jag uppskattar att ”gå vilse” vart jag än kommer, få se det där som finns vid sidan av, folklivet, parker, små butiker, restauranger som ingen har rekommenderat. Det blev en härlig, oförglömlig tid i denna valsernas stad!

Dagens middag: Tandoorilax
Blanda 2 msk tandoorikrydda med 2 msk cocosolja. Bre på laxen, som ligger i smord form. In i ugnen, 200° till laxen får en temp på 56°.
Tips! Lax/fisk med skinn fastnar lätt i formen; strö på grovt salt i botten, bildar ett avstånd mellan form och fisk den fastnar inte.
Riv ca 15 cm gurka grovt, på med lite salt, låt stå en stund. Pressa ur vätskan så gott det går. Blanda i majonnäs, 1,5 – 2 dl, finhackad vitlök efter smak, saft och zest från en halv lime.
Avocado och rucola är gott till.

Allt för nu!
/Kerstin

Alltid något som väntar och alltid något på gång. Bosatt i Menton i Frankrike befinner sig vår härliga krönikör Kerstin Månsson, som bjuder intill sin vardag som är en fest. 
 

LOGGA IN

Vi använder oss av cookies för att ge en bättre upplevelse av Xperhotelsandtables. Om du fortsätter använda webbplatsen antar vi att du godkänner detta.

Du ser ung ut!

Är du över 25 år?

Denna sida innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år. Genom att klicka vidare godkänner jag att jag är 25 år eller äldre.