Tillbringade en vecka i Kapstaden med de utflykter som är ett ”måste” när man är där

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

Hummersoppan är gudomlig! Oststängerna spröda och kryddade med lite paprika, champagnen så där perfekt tempererad – jag njuter!
Jag befinner mig på Arlanda, året är 1997, någon gång i mars, jag har en lång resa framför mig, målet är Sydafrika.
Maken är där på jobb och jag ska möta upp i Kapstaden.
Flighten går via London och Johannesburg, ca 12 timmar, samt ytterligare två mellan Johannesburg och Kapstaden. Jag tycker verkligen om långflygningar; somnar före take off och vaknar av kaffedoft eller av någon trevlig personal som frågar om man vill ha något gott att dricka och äta.
Mellan Arlanda och Heathrow blev jag bjuden på champagne, av vem är fortfarande okänt, men lagom champagnecharmig skulle jag ta mig från en terminal till en annan. Med denna nyvunna charm fick jag så småningom transport av en liten elbil med tillhörande chaufför. Visserligen upplyste han mig om att detta inte hörde till vanligheterna, då det gick shuttles mellan terminalerna, tiden skulle vara väl tilltagen mellan flighterna. Jag hade nog varit lite förblindad av allt som fanns att se; människor, butiker, fler butiker, så tiden hade blivit knapp. Min chaufför hade säkert mottot: Var alltid lite vänligare än nödvändigt, för tryggt körde han mig till rätt ställe. Sist var jag som klev ombord.
Såg fram emot denna långflygning, som dels skulle ta mig till Maken, dels återse detta land jag inte sett på nästan 30 år.

Efter mat och annan förplägnad och lite sömn, blev jag tillfrågad av en kabinpersonal om jag ville hälsa på i cockpit! Naturligtvis! Kanske hade jag ställt några frågor som kunde tyda på att jag var flygrädd, vilket jag inte var, hade aldrig varit.
Det här var alltså på den tiden när det gick för sig.
Det är ju mycket fascinerande för en oinvigd vad som försiggår med alla knappar och spakar i en cockpit!
Tillbringade nästan två timmar med trevlig personal i planets hjärta, och fick bra svar på nyfikna frågor.
Så småningom landade vi i Johannesburg, det är en stor stad med dryga 4,5 miljoner invånare, cirklade en stund i väntan på vår tur.
Väntade någon timme innan jag boardade nästa flight, den som skulle ta mig till Kapstaden.
Jag har aldrig varit med om något så märkligt, vare sig förr eller senare. Jag var den enda passageraren. Det rann ”vatten” (kondens?) inne i planet, det var här och är lagat med något som såg ut som silvertejp, säten var trasiga, klotter – jadå! Längst fram, på durken, satt personalen och spelade någon typ av bräde. Eller också tillbad de någon inhemsk gud som skulle göra resan möjligt.
Fram kom vi efter två, på många sätt, turbulenta timmar.
Fick tag på min väska och satte mig att vänta på Maken som skulle komma från någon annan del av Sydafrika.
Tillbringade en vecka i Kapstaden med de utflykter som är ett ”måste” när man är där. Taffelberget, som är något alldeles extra, Godahoppsudden måste man ju bara besöka, och på vägen dit den lilla, charmiga staden Simon´s Town, med ca 7000 invånare och är en flottbas. På vägen tillbaka besökte vi Muizenberg, en något större stad, som ligger där Kaphalvön svänger västerut mot False Bay. Lång, härlig sandstrand, ca 20 km lång. Ett paradis för alla typer av ”vattenglädje”.
Så var det dags att köra österut. Vi följde i stort sett en rutt, Garden Route, med många intressanta platser, bl a Hermanus, som är känt för sin valskådning. Cape Agulhas, ligger ca 200 km från Kapstaden och är den Afrikanska kontinentens sydligaste udde. Efter hand besökte vi Mosselbaai, Knysna, Plettenberg Bay, Tsitsikamma nationalpark innan vi svängde mot nordväst och in i landet.
Triggad av Maken och mitt eget ”mod” besökte vi en strutsfarm i närheten av Oudtshoorn, där det var möjligt att rida på just strutsar. En synnerligen obekväm upplevelse, där man hamnade rätt långt bak på detta märkliga djur. Benen skulle man ha i rätt kraftig vinkel framåt, fanns ju heller inget att hålla sig i, bara några fjädrar. När jag satt upp, från en pall, hade fågeln en huva över huvudet. Stod lugnt kvar. Ända tills skötaren tog bort huvan; då blev det fart på pippin, även på skötaren. Det var ingen lätt ”sits” jag hamnat i, glad när den var över och vi kunde åka därifrån.
Där i närheten åt vi den godaste lammrätten någonsin! Fåren var frigående och åt naturligt av timjan, vitlöksblast och andra goda örter, var liksom marinerade inifrån. En måltid att ha i minnet.
Vi körde genom ett underbart landskap, fina städer och byar, kom till slut till Stellenbosch där vi körde runt bland vingårdarna och besökte bl a Simonsig, Jordan Wine Estate, Hidden Valley Vines, Vredenheim. Personalen på alla ställen var mycket kunnig, en fröjd att lyssna på, för att inte tala om den rikliga vinprovningen!
Några dagar senare var det dags för hemresan.
Sydafrika är verkligen något utöver det vanliga och värt många och långa besök.

Här är receptet på min egna hummersoppa, vansinnigt god, och blir lite olika från gång till annan, beroende på vad som finns hemma.


Du behöver, för två (rejäla) portioner:
1 hummer, färsk eller fryst
1 gul lök
1 morot
Lite fänkål
Smör
1/2 dl tomatpuré
1/2 tsk paprikapulver
4 dl torrt vitt vin
6 dl vatten
1 lagerblad
3 dl vispgrädde
1 rejäl nypa cayennepeppar
Salt
Dill till garnering

Sätt ugnen på 250° grill.
Knäck hummern, pilla ut köttet ur kropp och klor
Lägg de krossade skalen i ugnsform, stänk över lite portvin (eller cognac) och rosta i ca 7 minuter.
Blanda hackad lök, morot och fänkål i smör i en stor kastrull några minuter under omrörning.
Tillsätt atomatpuré, paprikapulver, lagerblad och hummerskal.
Fräs ytterligare några minuter.
Häll i vin, vatten och cognac. Koka upp och låt koka i ca 15 minuter.
Skeda bort ev skum som bildas.
Låt sjuda på låg värme  i ca 45 minuter.
Sila fonden i en annan kastrull, och tryck ut vätskan ordentligt ur grönsaker och skal.
Häll grädden i fronten och smaka av med cognac, salt och cayennepeppar.
Låt puttra på medelvärme ca fem minuter.
Fördela hummerköttet i skålar/på tallrikar och häll över den heta soppan.
Garnera med dillvippor.

Oststänger: köp smördeg, ”sporra” i lagom längder, på med riven ost och lite paprikapulver och följ anvisningarna för gräddning på paketet.
Bon appétit

/Kerstin

Alltid något som väntar och alltid något på gång. Bosatt i Menton i Frankrike befinner sig vår härliga krönikör Kerstin Månsson, som bjuder intill sin vardag som är en fest. 

Följ hennes krönikor där vi får livets goda i text och med uppmaningar att våga prova det oväntade!

LOGGA IN

Vi använder oss av cookies för att ge en bättre upplevelse av Xperhotelsandtables. Om du fortsätter använda webbplatsen antar vi att du godkänner detta.

Du ser ung ut!

Är du över 25 år?

Denna sida innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år. Genom att klicka vidare godkänner jag att jag är 25 år eller äldre.