Skopje och jag fann varandra på direkten

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email

Efter tiden i Wien flög jag hem till Stockholm, Maken till Skopje, Nordmakedonien, där han påbörjade sin två år långa mission. 

Eftersom det är viktigt att man lär känna sin anhöriges nya arbetsplats, flög jag ner efter bara en vecka i Stockholm. Skopje och jag fann varandra på direkten. Jag föll för denna halvmiljonstad vid floden Vardars strand och vid foten av berget Vodno, charmades av vänliga människor, god mat och landets egna viner.

Vi flyttade in i ett hus med fyra lägenheter, två var tomma, vi bodde i en, en stod till vår familjs och våra vänners förfogande. Runt huset var ett högt staket, en bred grind gjorde att vi kunde parkera bilen på gården; grinden skulle alltid vara stängd och låst. Första morgonen när Maken hade åkt till jobbet, gjorde jag mig redo för att bekanta mig närmare med innerstan. Hade precis hunnit låsa grinden och kommit ett tiotal meter  då en liten gumma kommer emot mig, snabb som en vessla griper hon tag om min vänstra handled, släpper inte greppet, bokstavligen drar mig med in i grannhuset, där jag får sätta mig på en stol mitt i rummet. Själv sätter hon sig som en vakthund, vid ytterdörren. Hon släppte mig inte med blicken, tror inte hon ens blinkade,  och jag blev smått bekymrad – tiden gick och ”naturen” började ge sig till känna. Jag log och sa ”toilet?”, svaret kom som ett piskrapp: ”ne”. 

Av det lilla ordet uppfattande jag en mycket mörk röst. Efter vad jag tyckte var en evighet, kom ytterligare någon in i huset och en tonåring gjorde entré. Ynglingen besatt kunskaper i engelska språket och jag förklarade att jag var Makens fru, på väg ner på stan. Han översatte och damen genomgick en total förändring – hon levde upp, omfamnade mig, pussade där hon kom åt och visst, nu skulle rakian fram! Den hemgjorda drycken är inte att leka med och vi skålade för oss själva, barn och barnbarn och annat som tycktes viktigt i detta sammanhang, i denna stund. Så småningom blev jag utsläppt och jag var inte i det skicket att jag kunde gå ner på stan! 

Gjorde ett nytt försök nästa dag. Gumman stod vid huset, väl förberedd med två glas och en flaska rakia, denna dag som ett solsken! 

Dag tre tog jag en omväg.

På berget Vodno står Milleniumkorset, ett 66 m högt kors, som är upplyst nattetid och skänker nattvandrare glädje. När vi kom till Skopje, tog man bilen en bra bit upp, sen var det att vandra. Numera finns en bergbana ända upp. Utsikten därifrån är spektakulär och verkligen värd ett besök.

Mycket har förändrats i stan; på torget har man numera en staty av Alexander den store, med en fontän med ljussättning, ackompanjeras av klassisk musik.  På torget finns flera andra statyer, och i närheten finns även en nyuppförd triumfbåge. 

Kale, borgen, har anor sedan 500-talet – även det värt ett besök. 

Maken hade fått bra info om ”to do” och ”not to do”. Ett stort ”to do” är Ohrid – en pärla, vid magiska Ohridsjön.

I  Moder Teresas minneshus får vi veta vem hon var och varför hon blev skyddshelgon.

Till Matka, en canyon och konstgjord sjö, täcker hela 5000 hektar, når man efter ca 20 minuter med bil, här finns tillfälle till allehanda fritidsaktiviteter och sporter.

Till Grekland åkte vi då och då. En liten by vid havet, Paralia Katerini, blev en favorit. Themmis, en ”välväxt” grek, hade jobbat i Södertälje, pratade svenska och hade för den svenska pensionen köpt ett litet hotell just där. Vi mottogs med öppna armar och hemgjord retsina. 

I Gevgelija, precis på gränsen mellan Nordmakedonien-Grekland, fanns en restaurang som serverade olika lammrätter – något av det godaste jag ätit! I ugn som var ute, låg värme, lång tid, egna kryddor, fick dessa lammrätter en alldeles särskild smak. Dit vill jag åka igen!

Ajvar relish är en annan specialitet, som jag tycker mycket om. Varje hushåll har sitt eget recept, tillagade utomhus frampå höstkanten när grönsakerna är härligt mogna.

Efter två år i Skopje, följde tre år i Belgrad, Serbien. 

Vi hyrde en lägenhet inte långt från de båda fotbollsarenorna där Partizan och Röda Stjärnan huserade. Det hördes när det var match!

Serbien har många fina vingårdar och vi besökte några av dem. Första besöket körde vi fel, och hamnade i stället på Winery Alexandrovic. Där samlades man för visning, senare lunch och inköp. Vi tyckte det var synnerligen trivsamt och generöst och njöt av det vi bjöds på. Innan avfärd fick vi frågan om hur mycket vi ville ha, av vad, och vart det skulle skickas. 

Vi sa att tolv flaskor av ett visst vin skulle passa oss bra.

Tolv flaskor?! Vad har ni för restaurang?!

Både vinproducenten och vi insåg där och då att det var särskilt inbjudna gäster till detta event och vi hörde inte till dem. Men det blev ett trevligt ”misstag” och vi blev väl sedda besökare hos familjen på vingården även fortsättningsvis.

Jag lärde mig snabbt var bussar och spårvagnar gick, och vart,  men tillät mig att åka vilse bara för att lära.

På turistbyrån fick jag en karta över stan med gatunamnen på engelska. Problem uppstod dock då samtliga gatuskyltar var på kyrilliska. Med mobilens hjälp blev problemen ett minne blott. Men vilse gick jag, och jag älskade det!

Belgrad och Serbien har mycket att erbjuda, något för alla.

Jag hade förstås mitt jobb kvar i Stockholm, men pendlade så fort det gavs möjlighet och när inte Maken kom hem.

Balkan är vackert! Under dessa fem år reste vi även i grannländerna Monte Negro, Bosnien-Hercegovina och Kroatien, tog del av kultur och historia, vilka är omfattande och så spännande! 

Vem har väl inte hört talas om Skotten i Sarajevo och vad de ställe till med!

Ajvar relish – perfekt att göra nu när grönsakerna är som bäst! Och kom ihåg att göra din ”egen” – detta är inte en exakt vetenskap!

3 röda paprikor

1 stor aubergine

1-2 chilifrukter, typ spansk peppar

3 vitlöksklyftor

Ca 1/2 dl olivolja

2 tsk vinäger eller annan syra

1-2 tsk honung

Salt

Dela paprikorna, kärna ur, dela auberginen på tvären, nagga lite, lägg detta på folie, helst på grill (eller i ugnsfast form, 225° i 20 min) till skinnet svartnar och bubblar.

Låt svalna och dra sedan skalet av paprikan och auberginen, ska gå lätt. Lägg i mixer/matberedare, krydda med chilin – var försiktig! – kan bli starkt, beroende förstås vad du har för chili.

Blanda ner vitlök, olivolja, syra, sötma, salt. 

Mixa till den konsistens du föredrar. Smaka av.

Det är gott. Till allt. Kött, fisk, på macka, pastasås.

Testa, vet ja!

/Kerstin

Alltid något som väntar och alltid något på gång. Bosatt i Menton i Frankrike befinner sig vår härliga krönikör Kerstin Månsson, som bjuder intill sin vardag som är en fest. 

Följ hennes krönika där vi får livets goda i text och med uppmaningar att våga prova det oväntade!

LOGGA IN

Vi använder oss av cookies för att ge en bättre upplevelse av Xperhotelsandtables. Om du fortsätter använda webbplatsen antar vi att du godkänner detta.

Du ser ung ut!

Är du över 25 år?

Denna sida innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som fyllt 25 år. Genom att klicka vidare godkänner jag att jag är 25 år eller äldre.