Alltid något som väntar och alltid något på gång. Bosatt i Menton i Frankrike befinner sig vår härliga krönikör Kerstin Månsson, som bjuder intill sin vardag som är en fest.
Följ hennes krönika där vi får livets goda i text och med uppmaningar att våga prova det oväntade!
Kerstin Månsson
Bergtagen. Ofta blir jag det. Just nu av den blommande, doftande, gula mimosan som är så ljuvlig! Ser den, och känner doften av den, på min dagliga vandring – stannar upp och bara njuter! Sådant liv det är i naturen här, alltid något som blommar. Men, så klart, den behöver inte slåss mot snö och minusgrader.
Till Boulevard de Garavan tar jag mig uppför en lång trappa. Längs den, och längs hela boulevarden, finns gott om sittplatser för kontemplation och eftertanke. Intentionen om motionen går alltid i stöpet då det finns så mycket vackert att stanna upp och titta på, fundera över. Men att njuta av ”här och nu” är också en sorts motion, anser jag.
Det är lätt att bli emotionell analfabet när man står på rutinens brant och gråvädret ligger som en våt filt över dagar och nätter, gäller att hitta ljusglimtar! Och de finns där!
För min del är ljusglimtarna bl a champagne! Denna ljuvliga dryck som känns som sammet i strupen och gör hjärta och hjärna härligt kreativa och omvärlden härligt bubblig i konturerna. Vi kan kalla det eufori, för det är det det är.
I september besökte vi Champagne – tänk er att sova i Champagne i några nätter; det låter väl härligt! Och det var det.
Vi besökte Épernay, en liten stad, knappt 25 000 invånare, ca 140 km öster om Paris, och med de stora ”husen”, bl a Moët et Chandon, Pol Roger och Mercier. Från hotellrummet såg jag ljusskylten från Moët et Chandon. Kunde nästan inte slita mig – en dröm!
Huset Mercier levererade en tunna champagne till världsutställningen i Paris 1889. I tunnan fanns motsvarande 200 000 buteljer, drogs av 24 oxar och resan lär ha tagit en vecka.
Härlig historia!
Fick en fin tur med ett underjordiskt tåg och en bra guide, senare provsmakning, så klart!
I ”des caves de champagne”, de tunnlar som ligger under Épernay och Avenue de Champagne, ligger 300 miljoner flaskor. Tänk, 300 miljoner flaskor!
Med viss sorg i hjärtat körde vi därifrån, genom bedövande vackra landskap och vetskapen om att vi kan åka dit igen, om vi vill.
Dagarna rullar på i en behaglig rytm. Vi ha haft besök av goda vänner några dagar, och det är härligt att se med deras ögon vad vi ser varje dag. Lätt att bli hemmablind. Det blir ju en vardag även här. Att gå till bagaren och få en färsk, härlig baguette, när man väntar slinker en espresso ner. Gå hem, fixa till en god frukost med allt det där man inte borde, men är särskilt gott i goda vänners närvaro. Återigen; livskvalité.
Även våra vänner sätter högt värde på god mat och goda drycker. Det är med glädje vi delar vårt kök med dem och deras kulinariska experiment och kunskaper. Här tillagas goda grytor, det mesta testas, örter, kryddor, råvaror! Färsbiffar som tar oss till nya höjder, fisken blir något alldeles, alldeles extra.
I slutfasen, före middagen, hamnar min väninna och jag på balkongen med glas, vars bubblande innehåll inte tar slut, fylls ständigt på av makarna, som med glädje ser oss njuta av dessa glädjande bubblor, men också får ta konsekvensen av sin generositet.
”May all your pain be champagne”
Till nästa gång…..
/Kerstin
